Guitar Hero In Real Life

Förra inlägget handlade om fredagens konferens och det här inlägget kommer därför handla om dagens konferensdag. Vi gick upp tidigt och åkte iväg till Jönköpings pingstkyrka. Vi inledde med att följa med mamma på en ganska tråkig föreläsning som handlade om att få barn att utveckla sin tro eller något sådant. Orkade inte riktigt lyssna men eftersom den här föreläsningen främst var riktad till vuxna så var väl inte det så konstigt.

Sedan kom vi in i kyrksalen där gudstjänsten precis hade börjat. Som vanligt inledde de med en stunds lovsång. Som jag skrev i föregående inlägg så är det en extremt häftig upplevelse när en fullproppad, jättestor kyrka fylls av sång från över 1000 personer. Skillnaden den här gången var att det var de här 1000 personerna som sjöng + en kör + en orkester + några som sjöng i mikrofoner längst fram + ännu mer fanor. Det var kort sagt ännu häftigare än i fredags.

Nu ska jag berätta vad vi hade alla snören till, som jag skrev om i det förra inlägget. Jo, vid ena väggen hängde ett jättelångt rep fullt med ballonger, uppsatta med våra snören. Jag har ALDRIG sett så galet många ballonger i hela mitt liv tror jag. Jag är säker på att det var fler än 141 st så de måste ha klippt ännu fler snören.
Nu har jag tänkt att komma till själva poängen med det här inlägget:
De delade in kyrksalens alla invånare i 4 grupper. Grön, röd, gul och blå. För de som inte vet vad Guitar Hero är för någonting så är det ett tv-spel där man ska spela på en speciell gitarr eller trumma medan olika färger dyker upp på skärmen. Dyker blå upp så ska man klicka på den blå knappen o.s.v. Så de smäller upp Guitar Hero på storskärm (skärmen där de vanligtvis visar texten till lovsångerna) och så får vi instruktioner om att när våran färg kommer så ska vi ställa oss upp och sträcka händerna upp i luften. Det innebär att vi får ställa oss upp och sätta oss jättesnabbt. Eftersom alla går in för det så ser det jättecoolt ut när först en fjärdedel av kyrkan hoppar upp och sekunden därefter hoppar de andra upp. Eftersom färgen BLÅ aldrig kom, förutom en gång, så blev det ett väldigt jubel när den blå pricken äntligen kom. Avslutningsvis så var det de blå som vann eftersom de hade väntat längst. Det var verkligen en superkul grej och jag har själv aldrig provat den varianten av idrottspass. Man fick mjölksyra i benen på en gång.

Ha nu en bra kväll! Mvh Julia.

Detta inlägg publicerades i Kyrkligt. Bokmärk permalänken.

Lämna en kommentar